Bowser och Henrik Palmgren, två slutbossar.

I en intern grupp för Nordisk Radios medlemmar summerades Henrik Palmgrens medverkan i Nordic Frontier.

Alla viktiga saker avhandlades i gruppen, såsom vad Henrik tycker om ketchup på pasta. I gruppen beskrev en entusiastisk Andreas att han i och med intervjun nått sista level och stött på “slutbossen” (- “för en podcastare”). Jag vet inte riktigt vad han menade med det, men jag tror att han just jämförde Henrik Palmgren med sådana som Ganon och Bowser från Zelda- respektive Super Mario-spelen (Och nej, jag har inga nyare referenser – till skillnad från många andra slutade jag spela spel för mycket länge sedan).

Link möter en boss (uppe till höger) i “The Legend of Zelda”

Den interna diskussionen började dock med ett klipp där Henrik själv, i Red Ice, efter avsnittet tog upp frågan om ketchup på pastan. Precis som Andreas förutspått och hoppats på får fenomenet nu alltså ytterligare spridning. När Mark Collett fick frågan var hans spontana reaktion att Andreas nog kanske var lite dum i huvudet. Rob Rundo var också svår att nå fram till då han, som italienskättad, ser ketchup på pasta som ett säkert tecken på degeneration. Henrik Palmgren, som ju är svensk, hade dock lite mer förståelse för Andreas försök att få världen att anamma denna metod att smaksätta pastan.

Förutom detta kom en del av programmet att ägnas åt den svenska överhögheten. Men än viktigare än Henriks svenskhet är kanske att han också är gammal Kungälvsbo, vilket jag också är. Lokalpatrioten i mig tyckte att det var intressant att höra om hans uppväxt här i Kungälv. Tyvärr, får man väl säga, så är Henriks Munkegärde idag i stort sett förstört då det blivit en dumpningsplats för drivor av rasfrämlingar.

Ketchup på pasta och svensk överhöghet hit och dit, det fanns också några riktiga guldklimpar från avsnittet där jag själv uppskattade att höra om Henrik Palmgrens personliga resa. Från normie till foliehatt till nationell förgrundsgestalt. Och sedan hur han kom att skapa Red Ice: Från musikaliskt intresserad person till medieprogram till digital konst till radioimperium. Att Andreas själv följt med på Red Ice’ resa, som åhörare och med ett utanifrånperspektiv, gjorde samtalet än mer intressant.

Jag har skrivit det tidigare, men Nordic Frontier har förmågan att blanda det allvarligt politiska med lösa och lediga samtal där man får lära känna gästen ifråga. Att det ibland blir oseriöst öppnar även upp för oseriösa artiklar som förhoppningsvis någon uppskattar. Nordic Frontier är i alla fall enligt mig som bäst när de har gäster och Henrik Palmgren är kanske som bäst när han är gäst.

I vår hemliga grupp skriver Andreas ordagrannt: “Henrik är ju lite sista bossen för en podcastare som mig själv, så jag är nöjd nu. Måste hitta nya mål med podcastkarriären nu.” Jag tycker inte att Andreas ska gräma sig allt för mycket. Fördelen med slutbossar är ju att de tenderar att alltid komma tillbaka och man får möta dem igen.