Ledarperspektiv #58:
Judisk media och nationell media. Traditionell som “social”
Här kommer det femtioåttonde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.

Diskussionsämnen:
- 1 maj m.m.
- Lindbergs betraktelse: Kampdagarna
- Påståendet: ”Det är för mycket sociala medier inom rörelsen”
- Ideologisk/taktisk fråga: Media
Diskussionsunderlag:
Demonstrera med Nordiska motståndsrörelsen i Uppsala den 1 maj
Ledarperspektiv 57: Nationell barnuppfostran, minderåriga rekryter och sociala medier
Judiska församlingen om Expressens påståenden: ”Ingen skadegörelse på gravplats”
Ledarskapsperspektiv är en podcast för att nå ut med Nordiska motståndsrörelsens ståndpunkter, ideologi och strategier i framförallt stora men också små frågor.
Fredrik Vejdeland, riksrådsmedlem och chef för Nordisk Radio, beskriver ämnen och ställer upp problemformuleringar medan Simon Lindberg, Nordiska motståndsrörelsens ledare, förklarar organisationens ståndpunkter.
Ledarperspektiv syftar till att utbilda lyssnarna och förklara organisationens syn på olika frågor så exakt vi bara kan. Allt som framkommer i Ledarperspektiv kan anses som sanktionerat av organisationen.
Kom gärna med tips på innehåll; ideologiska funderingar och/eller personliga frågor till Lindberg. ledarperspektiv@nordiskradio.se.
Prenumerera på Ledarperspektiv med RSS 
För att kunna kommentera i vårt kommentarsfält behöver du koppla ditt VK-konto till nordiskradio.se. Det gör du genom att gå vidare till din profilsida genom knappen nedanför.
Om du inte har ett VK-konto kan du registrera dig gratis på deras webbsida.
Kom ihåg att du är juridiskt ansvarig för dina kommentarer.
Visa mindre
One Reply to “Ledarperspektiv #58:
Judisk media och nationell media. Traditionell som “social””
Comments are closed.


LP är världens bästa radioprogram. Jag bugar i vördnad för Lindbergs fantastiskt kloka ord, som tex ang lögnmedierna. Det är exakt så där, eller i alla fall är det så även jag uppfattar det. Men samtidigt utgör den allmänna tilltron till medierna, både den medvetna och den undermedvetna, då i rimlighetens namn ett problem för Motståndsrörelsen.
Om det som Lindberg säger om den frågan stämmer, vilket jag är 100% övertygad om, finns problemet inbyggt i tex Nordfront. Där förmedlas dag ut och dag in nyheter som kommer via de folkfientliga lögnmedierna, nyheter uppfiskade från Bonniers, Schibsted , SVT, New York Times. Varje gång en sådan nyhet sprids via Nordfront som om den var sann, bidrar Nordfront till att lögner och en skev antivit föreställningsvärld målas upp. Okritiskt förmedlas berättelser om terrordåd, som om de inträffade på de sätt som lögnmedierna förmedlade dem. Även när dessa är statligt initierade operationer. Som “Brenton Tarrant”, den “muslimska terrorn” på broarna i London, eller “Akilovterrorn”. Eller skenbart mindre allvarliga lögner som Israels och Indiens “rymdsonder” till månen, USA:s kommande rymdflotta, osv.
Det är inte min avsikt att sitta här och leka “sanningssökare”. Tex vet jag att det publicerats en ledartext som kommenterat Brenton Tarrantoperationen och den texten var mycket bra, vare sig terrorn var äkta eller skapad av den Makt som skapar och styr informationsflödet. Men med det förhållningssätt som nu råder är det ett oundvikligt problem att Motståndsrörelsen förlitar sig så mycket på det lögnaktiga medieflöde som Makten skapar och styr över. Detta, eftersom det antas att nyheterna som förmedlas är sanna, medan ingen i rörelsen — inte ens kollektivt — kan ha den urskiljningsförmåga som krävs för att särskilja lögnerna från sanningarna. Det enda som kan avslöjas är massmediernas ATTITYD till de “sanningar” som rapporteras. Men “sanningarna” är i varierande grad lögner redan från grunden.
Ett exempel tas upp: Den judiska pressens lögner om att (troligen NMR-medlemmar) skändat en judisk gravplats. “Nyheten” skapades, förmedlades och “handlingen” fördömdes av samma aktörer. I ett sånt läge kan man ge en motbild genom att fördöma fördömandet, om man vill (varför man nu skulle fördöma ett fördömande av en gravskändning, jag menar vem skulle göra det?) Nu hade vi lite “tur” eftersom judiska församlingen satt på sanningen och själva gick ut och dementerade den “nyhet” som medierna hittade på. På så vis avslöjades lögnen. Annars: Hur skulle det gått till?
Min poäng och kritik mot Motståndsrörelsens reaktiva medieverksamhet är just att den svansar efter lögnmedierna som inte bara har samhällets tolkningsföreträde över det som har hänt, utan även över vad som har hänt, om det har hänt, eller inte.
Jag tycker att om vi ska vända folks uppfattningar och ge dem möjlighet att skapa sig en egen världsbild, ska outlets som Nordfront ägna sig mindre åt att vidarebefordra nyheter=lögner och mer åt ren ärlig propagandaskrivning. Och varje nyhet som förmedlas, som faktiskt är en potentiell lögn redan i grunden, kan och bör beandlas som om att den kan vara en lögn eller en subversiv handling om den inte stärker folkets känsla för sig själv, helt i enlighet med Lindbergs varningar för lögnmediernas subversiva inverkan på folket, hela folket inklusive motståndare, vilket sker precis på de sätt Lindberg beskriver i detta avsnitt.