Förra veckan gästades Nordic Frontier av den amerikanske aktivisten Rob Rundo från Rise Above Movement. RAM är en aktivistgrupp som lagt stort fokus på att kombinera den utåtriktade politiska kampen med kampsport, kamratskap och ett sunt leverne. De har även gjort sig kända för att spöa upp Antifas som försöker sabotera nationella möten.

En sak jag gillar med Rob Rundo är att han verkar vara ödmjuk och ser det som RAM gör som ett bidrag till rörelsen i stort. Han säger bland annat att det Alt Right-rörelsen gjorde/gör är bra på sitt sätt, men att han inte fann någon plats där och att det var därför han startade sin egen grupp som komplement till övriga rörelsen.

Komplement är nyckelordet, och att RAM bidrar till helheten är vad som ger gruppen existensberättigande. Om RAM hade varit ännu ett projekt för självförverkligande hade jag varit betydligt mer skeptisk till dem. Nationella måste kämpa och inte ägna sig åt navelskåderi, vare sig detta sker på gym eller i bokklubbar. RAM skyddar möten, tar konflikter och inspirerar på så sätt väldigt många vita män, därför förtjänar de respekt. De blir förebilder för unga genom den aktivism de bedriver.

”Nationella gym”-kulturen är i ropet, men en del av dem som ägnar sig åt detta är för fastlåsta vid sitt eget och tar i vissa fall även avstånd från aktivism. Man kallar det för ”personlig utveckling”, men vad är denna egentligen värd om den innebär att man isolerar sig från den nationella kampen och i en del fall även folket?

Vad syftar den till? Att få nationella kompisar som gör samma sak som en själv? Visst, men vad ska denna kompisgrupp åstadkomma då? Och hur ska den rekrytera nytt folk om den väljer isolering? Eller är syftet att skapa en motkultur, såsom RAM beskriver det? Hur ska denna motkultur slå igenom på riktigt om den bara till namnet – om ens det – skiljer sig från gym- och kampsportsträning som vanliga klubbar bedriver?

Rundo pratade en del om att syftet med deras verksamhet är att inspirera unga vita till manlighet. Maskulinitet, i form av att bygga upp kroppen, handlar om vad man gör med kroppen när man väl byggt upp den. Att praktisera det man lärt sig på gatan exempelvis. Genom att ta konflikter. Då kan det inspirera på riktigt.

Med detta sagt är jag definitivt för gym- och kampsportsklubbar, men de måste organiseras på det sätt som RAM gör och ha ett klart syfte. Träningen får aldrig vara självändamålet utan alltid ett verktyg. Det må handla om att försvara nationella möten eller lära andra svenskar att försvara sig själva. Att ”förverkliga sig själv” är en liberal tanke från den degenerade demokratiska tidsålder vi lever i, det är feminint. Att offra sig själv är den manliga principen. Där tycker jag RAM sätter en bra standard.

Med andra ord är Rise Above Movement någonting bra. Och för dig som vill ha ett svenskt alternativ, börja med att kolla in Bellum.