Den 21 juli skrev jag artikeln Ändringar och kommande program här på Nordisk Radio. Där informerade jag om att det kommer att bli förändringar i programmen när nästa säsong drar igång efter sommaruppehållet. Nu när den nya säsongen hållit på ett tag tänkte jag försöka mig på konststycket att summera arbetet och hur programmen lever och frodas idag.

Det fanns flera anledningar till att vi var tvungna att göra förändringar. I en del fall (de flesta av dem till och med) var orsakerna ganska så ospännande; vi ville sätta in lite nytt folk, en del radiopratare hade fått andra uppgifter inom organisationen osv. I andra fall har förändringarna att göra med det tidigare kuppförsöket (som Ledarperspektiv belyste nyligen) där en del personer försvann.

Så här skrev jag i slutet av juli:

När nästa säsong dras igång kommer en del program att göra ändringar, i vissa fall mindre sådana och i andra fall mer. En del medarbetare kommer att bytas ut och i vissa fall kommer innehåll och inriktning också att ändras något. Det finns en del olika orsaker till detta, men vi är övertygade om att de förändringar vi gör kommer att vara till det bättre. Rätt man på rätt plats helt enkelt.

ÄNDRINGAR OCH NYA PROGRAM

Så hade jag då rätt om att förändringarna skulle bli till det bättre? Det anser i alla fall jag såhär i efterhand, men låt oss ändå utforska det och se om det stämmer.

Radio Nordfront

Låt oss börja med den kanske tyngsta förändringen, bytet av programledarroll för Nordisk Radios flaggskepp Radio Nordfront, där Simon Holmqvist har ersatt den tidigare programledaren. Han som ersatts är definitivt ingen kuppmakare, men han är utesluten en viss tid (bekräftat av honom själv på Flashback). Just nu är det dock Simon Holmqvist vid rodret och han har skött arbetet galant. Holmqvist är utmärkt som programledare, något vi först förstod när han agerade julvärd för Nordfront TV:s uppesittarkväll. Han håller bra balans mellan att prata/fördela ordet och är en mycket bra intervjuare.

Jag tror jag avhåller mig från att bedöma vem som är bäst i sin programledarroll. Faktiskt inte av respekt för den tidigare programledaren som startade Radio Nordfront och drivit det förtjänstfullt under många år, utan helt enkelt för att jag tycker att det är väldigt svårt att avgöra själv. Han och Holmqvist är två olika personlighetstyper och jag vet att de båda är mycket uppskattade.

Jag skulle ändå vilja säga att jag tycker att programmet som sådant är lite mer organiserat nu. Att Holmqvist utnyttjat sin roll som Nordfronts nyhetsredaktör genom att föra in Nyhetssvepet i Radio Nordfront tycker jag är mycket bra. RN:s framtid kommer nog ga mer fokus på nyheter då andra mer nischade program lanseras som tar upp kulturella, ideologiska, filosofiska och liknande frågor. Därmed inte sagt att något sådant inte kommer att förekomma i Radio Nordfront, men programmet måste (fortsätta) vara ledande inom aktuella nyhetskommentarer.

En annan sak som blivit lite bättre de senaste månaderna är att antalet gäster blivit (ännu) fler, där Robert Eklund och Jonas De Geer varit regelbundna och populära inslag.

Sammantaget har detta lett till att Radio Nordfront faktiskt ökat något i antal lyssnare, men att man fortfarande ligger på starka 5 000-6 000 lyssnare i snitt.

Ledarperspektiv/Leadership Perspective:

Ledarperspektiv är tillbaka efter ett längre uppehåll och gör vissa förändringar. Här har vi faktiskt anpassat oss efter vad man skulle kunna kalla för folkomröstning med enkäter och liknande där vi lyssnat till vad lyssnarna vill ha. Detta kan sägas vara ganska anmärkningsvärt för att vara ett program som leds av personer som tror på att organisationen skall vara strikt hierarkiskt. Faktum är dock att vi gärna tar emot kritik – såväl positiv som negativ sådan – innan vi fattar beslut. Vi är inte sådana som räds detta.

Förändringarna som blir är att vi tar bort segmentet Lindbergs arbetsvecka helt. Ni får helt enkelt lita på att Simon Lindberg är väldigt aktiv som ledare även fortsättningsvis. Nyhet tas bort till förmån för ett segment som vi kallar för ”Påståendet”. Påståendet kan vara en nyhet som kommenteras, ett mail som inkommit, något som snappats upp på gatan, men också något uttalande som en känd eller ökänd person, fientligt eller vänlig, har sagt och som sen Lindberg ger sin och organisationens syn på. Påståendet blir alltså ungefär som nyheter var fast lite mer bredare – och mer intressant för lyssnarna då det kan bli lite mer varierande ämnen.

Min introduktion, Veckans betraktelse (byter namn till Lindbergs betraktelse) samt den ideologiska/taktiska frågan blir kvar.

Det tråkiga för dem som verkligen gillar Ledarperspektiv är såklart att vi beslutat oss för att köra varannan vecka istället för varje vecka (men med reservationen att vi kan spela in något extra avsnitt om något speciellt har hänt). Det mest spännande för dem som vill ha och behöver Ledarperspektiv,  men som inte förstår svenska, är däremot att de kommer få möjlighet att lyssna på Leadership Perspective en gång i månaden.

Detta är den bästa lösningen. Visst hade vi kunnat köra på som vanligt, men då hade det ändå resulterat i att vi om tio-tjugo avsnitt eller så hade stött på samma problem som vi gjorde innan sommaruppehållet, nämligen att det blev svårare och svårare att hitta ämnen och mer tidskrävande att göra programmen. Vilket troligen hade resulterat i ett längre uppehåll igen.

Nackdelen vi har gentemot många andra program är att våra ämnen till största del är tidlösa, ideologiska sådana och att vi därför inte får så mycket ”gratis” i jämförelse med exempelvis nyhetsprogram. Med denna nya struktur ska vi kunna undvika uppehåll i betydligt högre utsträckning. Dock ska man komma ihåg att vi genom Leadership Perspective sänder tre gånger i månaden, så helt lediga från radioverksamheten är vi ju inte emellan Ledarperspektiven.

Leadership Perspective är i slutänden något absolut nödvändigt. Vi vet att Nordiska motståndsrörelsen är populär utomlands och ett föredöme för många. Vi kan se det på Nordic Frontier som är ett välkänt program ute i världen och regelbundet gästas av internationellt kända profiler. Genom Leadership Perspective kommer vi kunna göra vårt ”varumärke” ännu starkare och bidra till att rörelsen internationellt håller rätt kurs.

Framförallt skulle jag vilja säga att Leadership Perspective behövs för Nordiska motståndsrörelsens medlemmar i alla nordiska länder. Det är ändå rätt många finnar som inte talar svenska, en kraftig minoritet av islänningar som inte är svensk-talande och kanske även danskar som föredrar programmet på engelska (medan i stort sett alla norrmän verkar förstå sig på svenska). Precis som Ledarpespektiv delvis fungerat som kommunikationsmedel för organisationens svenska del blir Leadership Perspective en motsvarande sådan för kämpar i hela Norden.

Mer än ord

Mer än ord var initialt uppbyggd på dynamiken mellan personer som kände varandra väl och hade samma sorts humor/jargong. Den typen av dynamik är svårersatt, så när två av dessa bestämde sig för att gå ifrån mer än ord (till bara ord?) blev det såklart problematiskt. När också Simon Engelin försvann från programmet, av andra orsaker, var vi tvungna att göra ganska stora förändringar. Skulle vi skrota projektet eller rent av skapa en ny aktivistpodcast med annat namn?

Det fanns en del som menade att vi borde gjort det senare eftersom ”deras” (dvs. originaluppsättningens) program hade blivit något annat. Där håller jag till att börja med inte med. Faktiskt så var det jag själv som scoutade personerna från första början och sedan valde ut de nya medlemmarna. Så om något anser jag att det är ”mitt” program. Men det viktigaste med programmet är i vilket fall inte vilka som bidrar utan att de representerar mer än ord, något som nuvarande kämpar i programmet definitivt gör.

Det började ändå ganska bra, där de nya förmågorna skötte sig utmärkt utefter förutsättningarna. Men med tiden har Mer än ord 2.0 verkligen lyft sig och blivit ett program som i mångas ögon faktiskt är bättre än vad det tidigare var. Markus Nordh och de andra medverkande har gjort programmet rappare och samtidigt mer ideologiskt, där genomgången av Aktivisthandboken är något jag själv uppskattar starkt. Jag vet att den nya stilen är uppskattad av många inom organisationen, men också utanför.

Malvå från originaluppsättningen håller fanan högt och har verkligen tagit ett stort ansvar där han lyft sig (och hela programmet). Min åsikt är att Malvå, som talar från hjärtat och alltid säger bra saker, är en av de bästa radiopratare som Nordisk Radio har.

Vidare har de nya förmågorna helt klart utmärkt sig och i flera fall överraskat positivt på mig. David Nilsson får representera det norrländska lugnet i kontrast till pratmakaren från de sydliga provinserna. Jeff Hede (som var tilltänkt i originaluppsättningen men inte hade tid då) började lite trevande men har sedan dess börjat komma in i det sinnesstillstånd som vi som känner honom uppskattar. Vilket innebär ännu mer energi och humor till programmet.

En ytterligare sak jag uppskattar med Mer än ord idag är att Markus Nordh valt att bjuda in gäster från hela landet. De som gästade Mer än ord tidigare var i stort sett alltid från N1/N8 och det blir ju lite långtråkigt i längden. Det är ju inte bara i och kring Mälardalen som det händer saker eller där vi har aktivistnärvaro. För norrlänningar, smålänningar, skaraborgsbor, dalmasar och andra är det såklart viktigt att få lyssna till representanter från deras egna område. Bredden av gäster har dessutom även lett till att en sådan som Wuttudal blev ”upptäckt” och numera är en fast medarbetare i programmet. En rekrytering som jag dessvärre själv inte kan ta åt mig äran för (det var nästeschef Jimmy Anderssons förslag och sedan Nordhs beslut).

För att summera anser jag att Mer än ord 2.0 är bättre anpassad för att rekrytera aktivister. Ja, Mer än ord 1.0 var roligt, men hur mycket flams var det inte mot slutet? Sådant måste balanseras med innehåll och det anser jag saknades. Annars är jag för att vi ska ha mer renodlade humor/satir-program, men det är en annan sak då de kommer att rikta sig till andra typer av människor än aktivister.

NR Bohuslän

Från vad som först var Radio Kungälv är det nu bara Elin kvar. När Radio Kungälv blev NR Bohuslän för 8 månader sedan lämnade jag och Peter och när NR Bohuslän kom tillbaka efter uppehållet hade Tommy tagit över som programledare efter Daniel. Dessutom hade Jocke och nu senast även P-O tillkommit.

Samtliga dessa förändringar har varit till det bättre och NR Bohuslän 2.0 är helt enkelt mycket bättre än både Radio Kungälv och NR Bohuslän 1.0 (vilket inte innebär att dessa konstellationer var dåliga, tvärtom).

Då jag själv var en del av den uppsättning som jag inte framhåller som bäst vill jag förtydliga att det inte är inte på grund av någon jantelag som jag säger detta. Jag tyckte det var kul med lokalradio och såg väl mig som hyfsad på det, men framförallt ser jag mig som mer lämpad i Ledarperspektiv och andra program som jag kommer vara en del av i framtiden. Peter är mer lämpad i Lifsferill och Daniel har förmågor och kunskaper – och ett annat typ av programledarsätt som kommer vara bättre anpassat till program som vi förhoppningsvis kommer att få se längre fram.

NR Bohuslän är mer folkligt idag och folklig är vad lokalradio behöver vara. P-O fyller programmet med energi och Elin är som alltid klippan som håller ihop allt bakom kulisserna. Det bästa med programmet är dock dynamiken mellan Jocke och Tommy. Enligt min mening bör alla lokalradioprogram ha en person som Jocke, som i min mening även karaktäriserar en sann bohuslänning mer än någon annan.

NR Dalarna

Även NR Dalarna har gjort stora förändringar då Max tagit över rodret och en del nygamla och nya förmågor tagits in. Max ville skapa riktig lokalradio av NR Dalarna och inte bara podd och det har han definitivt lyckats med. Programmet är mycket bättre organiserat nu där medarbetarna har tydliga arbetsområden och där prat för pratandets skull bytts ut mot nyhetsrapportering.

Framförallt är NR Dalarna mer Dalarna till både dialekt och lynne. NR Dalarna har tagit in Fredrik från Lifsferill (mannen från Morberget) som kanske mer än någon annan är dalmas uti fingerspetsarna. Nya förmågan Christoffer sysslar med gräv och nyhetsrapportering och Emma är äntligen tillbaka i rollen som intervjuare. Samtidigt roterar Pär Sjögren och Niklas Norling i programmet. Det känns som ett program som är väldigt bra komponerat och framförallt genomtänkt numera.

En sak jag saknar från NR Dalarna 1.0 är Bittes historieinslag, men här finns kanske en lösning som kan komma att bli ännu bättre. Sett till det hela är programmet mycket bättre idag, och fortfarande det mest lyssnade lokalradioprogrammet.

NR Småland

En glad överraskning som jag antydde lite kring i min första artikel är NR Småland med Noora från Radio Regeringen, nästeschefen Magnus Wardmo och aktivisten Hampus Maijala. När Wardmo presenterade idén blev jag såklart mycket positiv till initiativet. Dels då jag anser att lokalradio är väldigt viktigt, dels då det är något som Småland verkligen behöver.

Jag vet med säkerhet att ett program som NR Bohuslän (som alltså sänder i det område där jag bor) når ut till människor lokalt, där den första kontakten med Nordiska motståndsrörelsen i flera fall blivit genom detta program. Lokal närvaro på alla sätt är viktigt.

Att jag ser det som särskilt viktigt i Småland är helt enkelt för att det är ett stort geografiskt område. Precis som Studio Bothnia är NR Småland ett program där man också får möjlighet att kommunicera med sina egna. Och hur många gånger har ölänningar (NR Småland innefattar även Öland) haft något eget inom den nationella sfären?

Vad gäller programmet tycker jag att de kommit in i det bra. Noora, som är en väldigt bra programledare, har ju radiovana sedan tidigare medan Magnus och Hampus behövde något avsnitt för att komma in i det hela. Även NR Småland (i likhet med NR Bohuslän och NR Dalarna) har en representant, i Hampus Maijala, som verkligen karaktäriserar den egna lokalbefolkningen. Noora får ursäkta, men Jönköping är ju nästan Göteborg. Hampus däremot kommer från hjärtat av Småland och har dialekt och lynne därefter.

Apropå småländsk lynne fanns det en del kritik i början om för låg fart i programmet. Detta har nu definitivt blivit bättre, men när jag pratade med Wardmo häromdagen menade han att tempot däremot inte kommer bli mycket rappare än så med nuvarande trio. Det kommer alltså förmodligen inte bli ett program som ”storstadskids” kommer vilja lyssna på. Vilket inte är något problem eftersom NR Småland ändå riktar sig till smålänningar.

Faktum är ju att smålänningar är lite mer lugna, avvaktande och jordbundna, men med en klok och underfundig humor. Kanske inte sävliga (som norrlänningar), men inte utan likheter. För mig som (exil-)norrlänning är det inte alls konstigt med den typ av program som Studo Bothnia utgör, precis som jag tror att smålänningar känner sig hemma med NR Småland.

Min personliga favorit i programmet är Wardmos betraktelser där han i mångt och mycket talar om problem som vanligt folk stöter på i vardagen till följd av politikernas vanstyre eller inkompetens. Exempelvis sådant som illa utrustade vägar. Det är både folkligt och göder politikerföraktet.

Genom NR Smålands intåg har vi nu lokalmedia (radio och tv) i Småland, halva Norrland, Dalarna, Skåne och Bohuslän. Det är en väldigt spännande utveckling.

Mimers brunn

Trots att bara två program har släppts och det egentligen är för tidigt att bedöma det hela skulle jag vilja säga att Mimers brunn redan blivit en av Nordisk Radios absolut bästa program. Jonas De Geer, som är en av den nationella rörelsens bästa analytiker, är en person som Nordisk Radio länge velat knyta oss till. Jimmy Thunlind har jag länge velat ha in i verksamheten, men det har varit svårt att hitta en lämplig plats för honom. När det kommer till smarta och driftiga människor inom organisationen vill man hitta något som ger 100 procent utdelning, då just sådana människor ofta har andra viktiga arbetsområden. Även om det fanns andra tänkbara kandidater var Thunlind för mig det självklara valet att para ihop med De Geer, då han är väl insatt ideologiskt och kan motsvara De Geer intellektuellt.

Utgångspunkten för skapandet av Mimers brunn var att vi behövde ett program (eller flera faktiskt) där åsikter står emot varandra, där det blir friktion och debatt och där det är högt till tak. Att många radioprogram ibland är något likriktade är ett ”problem” som återfinns inom hela den nationella sfären, Nordisk Radios program inte undantagna. Samtidigt är det logiskt att det är så då uppvisande av enighet utåt är viktigt. Det skapar ändå ett sorts moment 22 där det är svårt att hitta sätt där program blir spännande och samtidigt har det rätta innehållet.

Detta innebär helt enkelt att man är tvungen att skapa flera program där en del av dem anpassas till de lyssnare som vill åt själva debatten. För vi tycker inte likadant om precis allt och ibland kan olikheterna och det intellektuella samtalet i sig vara det som är det mest lärande. Och det är där vi ville ha in Mimers brunn.

Det andra avsnittet gav en försmak på vad som komma skall i Mimers brunn, där vi fick höra olika och även lite mer högljudda åsikter om vad som är naturligt. Det var uppfriskande och stimulerande. Fördelen med de båda personerna är att de ändå har ett vuxet sätt vilket innebär att det samtalen inte blir otrevliga eller för personliga ens när temperaturen höjs. Nu ser jag fram emot att höra det kommande programmet om religion, ett avsnitt de redan spelat in men beslutat att skrota och ta upp vid ett senare tillfälle för att de inte ville skruva upp värmen till max redan i första avsnittet. Enligt producent-Oliver (som nu även tagit över producerandet för Mer än ord) var det ganska så het stämning.

Nordic Voice

Det är inte direkt så att jag avundas Max. Om Mer än en ord en gång skapades med folk som kände varandra väl, och Mer än ord 2.0 hade medarbetare som åtminstone kände varandra hyfsat bra, var Nordic Voice från början något av ett labbexperiment där vi satte ihop personer från olika länder utan koppling till varandra. Sådant kan gå bra eller inte bra, men det krävs också en del tur och det har NV inte haft. Snarare har det gått lite troll i projektet.

För att summera och försöka hålla det enkelt som möjligt var det några som tvingades lämna projektet i början för att de inte riktigt passade in i konceptet eller av andra orsaker. Ersättare kom in men då inträffade ovan nämnda kuppförsök vilket ledde till ytterligare avhopp från programmet. Ytterligare nya ersättare kom in – vilka var bra – men då visade det sig att det var svårt att få till en inspelningsdag som passade för alla. Något som kan vara nog så svårt med Mer än ord, men där det åtminstone finns fler ersättare att ta från om någon är borta.

Istället för att göra en ytterligare förändring – som vi hade kunnat, men som bara hade sett dåligt ut utåt – valde vi, det vill säga Nordisk Radio i samråd med Nordenrådet, att lägga programmet på is. Vilket såklart var synd då nuvarande medarbetarna utgjorde en bättre uppsättning än de tidigare.

Nordic Voice är väl det enda programmet där vi misslyckats, något jag dock inte håller emot Max och de övriga utan som mer kan härledas till situationen och taskiga förhållanden. Det är väl också det enda program som skadats av kuppförsöket.

Skadan är dock inte oreparerbar. Formuleringen ”lägga på is” är ingen omskrivning för att ”slänga ner det i minneshålet”. Vi kommer att ha ett nytt möte om några månader och under tiden ska vi försöka rekrytera nytt folk och se till att vi undviker att göra samma misstag igen. Fungerar det inte om några månader kommer vi ha ett nytt möte några månader efter det – tills att det fungerar. En pan-nordisk aktivistpodcast behövs, vi kommer därför se till att det fungerar men också att det blir rätt den här gången. Vad gäller nytt folk har vi lite intressanta idéer som om de går i lås kommer att höja programmet.

Hold Fanen Høyt

Den norska podden Frontlinjen lades ner för att de medverkande helt enkelt inte längre ville vara i frontlinjen. Istället har den nya podden Hold Fanen Høyt nu kommit ut med ett första avsnitt. Programmet leds av Tom Hauge från Nordic Voice tillsammans med Øystein Vaule. I första avsnittet medverkade även den norska chefen Tommy Olsen.

Av det jag hört om de idéer de har och utifrån deras första avsnitt så låter detta mycket lovande. Jag blev imponerad av Tom redan när han var med i Nordic Voice, men den som tog för sig mest i det första avsnittet var Øystein. Jag tror att de båda är som skapta för att göra exceptionellt bra radio i ett format som skulle kunna beskrivas som en blandning av Radio Nordfront och Mer än ord.

Min önskan är att Tommy Olsen är med så ofta som möjligt.

Open Mic

Slutligen vill jag slå ett slag för Open Mic. Open Mic är en nysatsning där ”vem som helst” kan prata om ”vad som helst”. I det första avsnittet samlades ett gäng personer med likartade intressen för att prata om skräck. Samtliga dessa var knutna till Nordiska motståndsrörelsen, även om majoriteten var relativt nya inslag i radio. I det andra avsnittet kommer vi sannolikt få höra på personer där ingen är med i Nordiska motståndsrörelsen, och det är det som är poängen – att ”vem som helst” ska få prata.

Det vi vill uppnå med Open Mic liknar våra ambitioner med Mimers brunn. Dels att vi får in andra röster som inte nödvändigtvis behöver vara organisationslojala, dels att det bryter mönstret genom andra sorters ämnen och infallsvinklar.

Det finns flera uppslag för kommande Open Mic-program. En del är ganska så nördiga och kommer bara tilltala en del lyssnare, andra är sprängstoff. Jag hoppas att de alla kommer att ros i hamn och att vi även blir kontaktade (såsom skett med personerna bakom det andra avsnittet som kommer snart) med idéer.

ANDRA PROGRAM

Här har vi inte gått igenom vare sig Nordic Frontier eller Lifsferill då de i stort sett kör på som vanligt. Nordic Frontier är helt oförändrat sedan tidigare medan Fredrik Engman däremot tagit plats i Lifsferill.

Radio Regeringen är tyvärr lagd på is då Noora varit tvungen att tillfälligt dra ner på tempot, men det hoppas vi ska kunna lösa sig inom kort. Det finns även andra idéer där som är väldigt intressanta. Hursomhelst tycker jag Elin förtjänar en paus efter tre år regelbunden sändning med Radio Regeringen. Eller ”paus” rättare sagt, för att jag vet att den frigjorda tiden bara lett till att hon gör annat inom organisationen.

Vad gäller den danska podden Opråb!, som egentligen inte tillhör Nordisk Radio-paraplyet men som vi ändå delar på vår hemsida, arbetar man med den – alternativt med en podd med annat namn – just nu. Rykten gör gällande att det även kommer att komma poddar på finska och isländska längre fram, men hur långt fram vet jag för närvarande inte.

Vad gäller svenska poddar kommer vi i vart fall lansera en till satsning i år och den kommer också att rikta sig till alla nationella och innehålla värdefulla budskap.

Slutligen kan man säga att i det stora hela har förändringarna varit till det bättre. Både de som vi ville göra och de som vi tvingades att göra. Kort sagt går kampen framåt, även på radiofronten.