Under morgonkvisten satt jag med smörkaffet i hand och läste folk i Nordic Frontier-chatten på Telegram. En morgonrutin som jag haft under en lång tid, dels intresserad av vad folk säger om saker och ting men också på jakt efter färska nya saker att dissekera i podden.

Denna morgon var inget undantag då det, som det ofta gör, dök upp något intressant att dyka in i. En person i chatten postade en Archive-länk till William Joyces “Twilight over England”  och nyfiken som jag är så klickade jag på länken och började smått läsa. Jag läste förordet och slogs snabbt av hur brutalt ärligt och uppriktigt skrivet det var, så jag bestämde mig för att fortsätta läsa. Förordet innehöll en kort sammanfattning av hans vuxna liv och politiska karriär i Joyces egna ord, och det som verkligen slog mig var igenkänningsfaktorn. Förordet gav mig exakt samma känsla som när jag läst “Mein Kampf” eller “För mina legionärer”, denna ständiga påminnelse om att vi fortfarande kämpar mot samma farsot. Dessa stora män dog för sin sak, vår sak och kampen går vidare var kontentan av min insikt.

Innan jag hunnit dricka klart kaffet så hade jag läst hela förordet och bestämde mig då, för att spela in det, för er skull så att ni också skall påminnas som kampens eviga natur:

Läs också den fantastiska artikel om William Joyce på Nordfront, skriven av Henrik Gustafsson.