I Nordic Frontiers senaste avsnitt ägnade sig Andreas Holmvall åt att ”shilla” för Kina av alla länder. Har Andreas blivit kommunist?

Jag lyssnade med stort intresse på samtalet. Jag kände till på förhand att ämnet skulle diskuteras och har eventuellt gjort mig skyldig till att både uppmuntra honom och förse honom med mer pro-kinesiskt material. Har jag också blivit kommunist?

KINA VISAR VÄGEN

Vad det handlar om är att Kina just nu genomgår en intressant förändring när det kommer till familjepolitiken. Kina har tydligen insett att fler kineser behöver skaffa barn och främjar därför kinesiska familjer samtidigt som man motverkar både folkutbyte och degeneration i samhället. I det avseendet känns Kina just nu mer nationalistiskt än kommunistiskt.

I praktiken har detta inneburit en rad nya policyn. Ettbarnspolitiken har slopats och man vill nu att familjer skaffar i alla fall 2-3 barn. Par som vill skiljas tvingas först genomgå en ”avkylningsperiod” på 30 dagar (vilket har lett till att familjer håller ihop och att skilsmässor minskat med 70 procent). Barns/ungdomars datorspelande begränsas ytterligare då man sett att föräldrarna tappat kontrollen över sina barn. Vidare förbjuds, helt eller delvis, hbtqp från sociala medier, reklam och från TV-rutan i sig.

Det var mycket mer än så som togs upp och jag rekommenderar alla att titta på Nordic Frontiers TV-sända avsnitt (samtalet börjar ca 3 timmar och 7 minuter in) för mer information och analyser gällande detta ämne.

Kort sagt sänder Kina en viktig signal till resten av världen. De visar att det går att höja sin egen befolkning utan att genomföra ett folkutbyte.

“OUR GUY”?

Om sopor som Magnus Ranstorp eller Patrik Oksanen läser denna artikel kommer de såklart hävda att de nu sett bevis för att vi går Kinas ärenden och blivit kommunister. “Samma skrot och korn”, är liberalernas förklaring till allt som hotar deras mångkulturella paradis – vilket man ändå får säga att Kina gör när det kommer till deras familjepolitik. Samtidigt är det svårt att bedöma vilken roll Kina har tänkt att spela i världen. Är de inlemmade i den judiska världsordningen eller går de sin egen väg?

En del på vår sida menar att Kina är ett experimentland där man introducerar israelisk teknik för att massövervaka sin egen befolkning för att västvärlden sedan ska kunna kopiera samma teknik och förfarande. Fast behöver man verkligen Kina till det? Duger inte massövervakningen i England? Australien? Den är ju även rätt framskjuten i Sverige.

Alan lyfte i programmet fram att Kina eventuellt skulle kunna användas av den globalistiska makteliten för att bekämpa USA om nödvändigt. Det är väl mer logiskt i så fall, men känns samtidigt lite långsökt.

Jag har i alla fall svårt att tänka mig att Kina skulle kunna härska över väst och att alla helt plötsligt skulle börja tala mandarin och anamma kinesisk kultur. Att judar blivit herrar på täppan beror på att de tagit kontroll över den anglosaxiska världen och lett kulturkampen därifrån. De har bombarderat västvärlden med antivitt skräp från Hollywood i årtionden, på ett språk som de allra flesta förstår. Nu har ju Kina visserligen en helt egen Marvel-hjälte i Schang-Chi samt, att icke förglömma, Jackie Chan. Men annars har de en rejäl uppförsbacke om de vill vinna kulturkampen och få alla att dyrka kineser.

Jag säger inte att Kina (eller för den delen Ryssland som har snarlika policies) är ”our guy”. Huruvida Kina är globalisternas slutmål eller en motkraft är inte föremål för denna artikel. En sådan analys bör dock ha med att landet både synar och kontrasignalerar maktelitens globala folkutbytespolitik till resten av världen. Jag har väldigt svårt att tänka mig att ett den kosmopolitiska makteliten gillar utvecklingen som sker i Kina just nu.

Förutom att sända viktiga signaler till omvärlden har Kina redan potential att påverka populärkultur och annat i en annan riktning. För att ta ett exempel vill enligt uppgift stora anti-vita aktörer som Disney ha ännu mer hbtqp, feminism och familjefientligt innehåll i sina filmer och serie, men stoppas av Kina då dessa styr en stor del av marknaden. Tänk om Kina med över en miljard potentiella konsumenter skulle utöka sin filmcensur och samtidigt bara finansiera och tillåta filmer och serier med ett sundare innehåll. Det skulle tvinga judarna på Disney att lyssna på dess aktieägare och finansiärer som i många fall mest bara vill tjäna pengar.

REALISERBART i SVERIGE?

Så om Kina visar vägen, skulle deras familjepolitik kunna realiseras även i Sverige? Här måste man komma ihåg att kineser är något av ett myrfolk. Vi är inte det. Vi är inte lika kollektivistiska som dem. Jag har väldigt svårt att tänka mig att en stat i Sverige skulle kunna sätta regler för hur många timmar ett barn kan spela spel per dag, för att ta ett exempel. Den rigorösa övervakningen som krävs för att kontrollera befolkningen på ett sådant sätt är varken önskvärd eller möjlig under normala förhållanden.

Däremot skulle vi absolut genom kontinuerlig utbildning, klara riktlinjer och genom ställningstaganden från landets ledning se till att höja vår egen befolkning och därmed avsluta folkutbytesprojektet. Det som krävs är ledare som bryr sig om det egna folket.

Tills hela Europa består av nationalsocialistiska stater, med ledare som står upp för folket, så får man väl ändå säga att det – absurt nog – tycks vara Kina som just nu visar vägen här i världen.