Det händer ibland att jag talar med Giorgos från Golden Dawn New York, som en gång gästade oss på Nordic Frontier, närmare bestämt i avsnitt #15. Han har en hel del vettigt att säga och ett mycket underhållande sätt att säga det på. Ofta filosoferar han kring den vita rasens resa genom historien och vart allt skall barka hän.

Han skrev till mig en kväll, och efter att ha raljerat ilsket en stund kring hur “boomers” är en sjukdom som bara borde skäras bort likt cancer, så kom vi in på ämnet “vit skuld” och han frågade:

“Så vad jag inte förstår är hur de lyckades trycka in konceptet kring “vit skuld” hos den svenska folket? Jag menar, ni hade ju inga kolonier eller slavar från Afrika.”

Jag tänkte efter att tag och svarade sedan: “Vår höga levnadsstandard är skapad (enligt normalbögar och NPCs) på bekostnad av bruna människor på andra sidan jorden. Vi måste därmed ge bort allting vi har, för att vi har haft det för bekvämt för länge helt enkelt.”

Giorgos: “Så Sverige hade en hemlig diamantgruva i Afrika där ni sköt *egrerna och stal alla diamanter för att betala för er socialiserade välfärd?”

Jag skrockar lätt och svarar att jag tror det handlar mer om Jantelagen och idén om jämlikhet, att du inte får lov att vara mer framgångsrik än din nästa, då behandlar de dig genast med misstänksamhet eller avundsjuka. Framgång är något du ska skämmas över. Det är krabbmentaliteten, den krabban som försöker kräla ur hinken blir genast neddragen av resten av krabborna, alla i hinken dör hellre än att se någon enskild krabba lyckas överleva.

Samtalet fick mig att sväva i väg på en egen filosofisk resa…

Denna mentalitet har genomsyrat Sverige och delar av Norden, under en mycket lång tid, jag ska inte ens försöka precisera när men i det nuvarande året har Jantelagen bytt namn till “allas lika värde”. Denna felöversättning av FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, har fått jantementaliteten att nå ett sorts crescendo som gestaltar sig likt en psykos hos det svenska folket. Talar du med någon om meritokrati, eugenik eller rasliga egenskaper, så får du alltid denna tomma fras kastad i ansiktet.

Det intressanta här, är att du förväntas kunna förklara för dessa tomma hjon varför rasliga skillnader skapar olika förutsättningar eller hur en meritokrati kan få ett samhälle att flyta på som smör, medan de endast upprepar detta dravel och tror att de vunnit argumentet. Deras godhet överträffar allt.

Något som har nämnts på många olika platser, av många olika människor och i många olika sammanhang är att strävan efter jämlikhet, så kallad egalitarianism, endast leder till de starkas bestraffning då de presterar över normen. För att alla skall vara lika, så måste alla vara lika dåliga. För de lågt begåvade kommer aldrig att kunna överträffa de talangfulla, bara för att doktrinen säger så. Och alla är inte födda lika, det visar naturen gång på gång.

Det essentiella i deras felöversättning, och något som är uppenbart men är värt att upprepa, är att de ersatt ordet “värdighet” med ordet “värde”. Det innebär då att enligt den svenska versionen av deklarationen så har människor ett givet värde och deras mål är att alla ska ha samma värde. I alla andra sammanhang då man talar om värde så utgår man alltid ifrån en subjektiv betraktelse. Det vill säga, dina barn är mer värda för dig än andras barn och du skulle rädda dina egna barn ur en brand innan du räddar andras barn etc. Men i detta fall så vill staten påtvinga dig att prioritera alla barn lika, för de har samma värde, för alla. Det kan te sig som nonsens, en självklarhet att detta är galenskap, men denna mentalitet har förödande konsekvenser och de konsekvenserna kan man se då man talar med folk på gatan om “människors lika värde”.

Giorgos avslutar samtalet med att säga: “Tydligen så var det ingen som berättade om Jantelagen för den här killen.”