Det var i lördags som aktivister från Nordiska motståndsrörelsen kuppade en förrädarmarsch i Horred, Marks kommun i Västsverige. Marschen, som slutade i fiasko där huvuddelen av deltagarna valde att gå hem, anordnades av socialdemokratin tillsammans med Helsjöns folkhögskola, kyrkorna i Horred, vänsterextremister och en del suspekta föreningar som valt att inte gå ut med namn. Den folkfientliga demonstrationen var maskerad som ett fackeltåg “för medmänsklighet”.

Detta hela var ett sorts ställningstagande för mångkulturen som på ett osmakligt sätt skedde i samband med mordet på Wilma Andersson och flera sprängningar i Borås. Officiellt handlade det dock om att “markera” mot Nordiska motståndsrörelsen som bedrivit informationskampanjer i området.

Förrädarmarschen skulle inte äga rum utan motstånd utan när fackeltåget inleddes möttes demonstranterna av motståndsmän som hade ställt upp sig med en banderoll mitt på vägen. Vad som sedan utspelade sig har fått stor uppmärksamhet i massmedia, dock inte utan inslag av sedvanliga massmediala lögner.

“FÅR INTE LÅTA DEM STÅ OEMOTSAGDA”

Under gårdagen gästades aktivistpodcasten Mer än ord av kampgruppchefen Hampus Stolt som var en av sju motståndsmän på plats i Horred.

— Jag fick information om att det här skulle hållas. Jag bor i Varbergs kommun och det gränsar ju till Marks kommun, så det här är lite på min bakgård. Så jag tog det personligt, jag vill inte att något sådant här ska hända i min bakgård, säger Hampus när han gästar podden.

— De skiter i vilket om vårt folk blir mördade eller våldtagna på löpande band, men de andra ska man kasta blommor på och låta dem gå loss på vår nation. De får inte stå oemotsagda, uppmanar Hampus.

Hampus pratade ihop sig med ett par kamrater och de bestämde sig för att åka till platsen. Väl på plats ställde de upp sig med en banderoll framför deras samlingsplats vilket ledde till att de längst fram i förrädarledet började agera hotfullt.

KNUFFKALAS OCH KUPP

— Deras “frontkämpar”, om man nu kan kalla dem för det, sprang fram med sina facklor och viftade mot oss och någon skrek “tänd eld på banderollen”. Men om du anfaller någon med ett vapen, i detta fall en fackla, då kan det vara bra att du inte tappar ditt vapen, säger Hampus och fortsätter.

— Det var en ganska bred väg vi stod på, så medan det var knuffkalas längst fram var det andra av dem som sprang runt oss och fortsatte på deras väg. Vi omgrupperade och flankerade dem på en lite mindre väg längre fram och ställde upp oss med vår banderoll igen.

Det var här kuppen inträffade. Hampus berättar hur aktivisterna noterat att förrädarmarschen saknade egen banderoll och att de därför tog ett snabbt beslut. Istället för att ställa sig emot dem igen valde aktivisterna att ställa sig med ryggen mot fackeltåget vilket innebar att det var aktivisterna som nu ledde marschen.

— Vi gick framför dem i ungefär en minut tills att de insåg att det nog inte var så roligt och tvärstannade. Där stod de i 30-40 minuter.

Aktivisterna hade då vänt banderollen mot förrädarna igen som i sin tur hade börjat ringa polisen. Deltagarna blev demoraliserade och många av dem valde att ge upp.

— Folk började slänga sina facklor och gå hem och det kom även bilar längst bak i ledet som hämtade upp folk. Cirka 75 procent av deras led begav sig därifrån, uppger Hampus.

Av de ursprungliga 200 var det vid slutet bara 50 personer, fördelat på flera föreningar, kyrkor och ett regeringsparti, som till slut lyssnade på kommunalrådet Lisa Dahlbergs (s) tal.

SJU MOT 200

Vidare diskuteras i programmet hur det trots att de flesta av motståndarna kanske inte var vare sig fysiskt eller mentalt starka, ändå krävs en del mod att vara sju personer som står upp mot 200, varav de senare även kom att få uppbackning av polisen.

— Ja, vi var som sagt sju stycken och i det första knuffkalaset kom de från en uppförsbacke medan vi stod i nedförsbacke, ändå lyckades de inte flytta på oss. De fick springa runt oss i panik istället tills att de kom in på en mindre väg där de inte kunde komma runt oss.

— Om ett led med människor som saknar ryggrad, som inte riktigt vet vad de står för och kanske bara gör saker för att känna tillhörighet, möter radikala frihetskämpar som är fanatiska med en vilja av stål, kommer de känna att det är lika bra att ge upp, att det inte går att göra något motstånd mot de här.

Polisen meddelade Motståndsrörelsens aktivister att de är misstänkta för ofredande när de fredade sig mot demonstranter som knuffades och viftade med sina facklor mot dem. Hampus tror dock inte att det kommer bli något av det. Om förrädarna i området försöker sig på att försvara det mångkulturella våldet igen lovar Hampus att de kan komma att stöta på motstånd igen.

— De vet vad som väntar, säger han.