För ganska exakt en vecka sedan var Mimers Brunn tillbaka, nu med ny uppsättning. Jonas De Geer var på plats, tillsammans med mig själv och Mikael Hovila. Allt det där förklaras i programmet, där vi även presenterar oss själva ifall någon nu missat vilka vi är.

Hur gick det då? Helt okej, skulle jag ändå vilja påstå, med potential att bli än bättre. De reaktioner jag fått har också varit positiva.

Att få fram en bra dynamik naturligtvis ta några avsnitt, och det leder ju till ett bättre program, men både jag och Mikael har gästat Mimers Brunn tidigare så det är inte så att vi inte har pratat med varandra tidigare. Jag och Mikael har också sänt radio tillsammans vid ett flertal tillfällen.

Jag tycker det är en intressant uppsättning. Både Jonas och Mikael är för mig mycket uppskattade radiopratare. Jonas har god kunskap om det allra mesta och en särskild förmåga att använda språket på ett bra sätt för att förmedla det han vill. Mikael har ett visst ekonomiskt kunnande som jag anser vara en bristvara i rörelsen. Bra kunskap att ha när man diskuterar mer komplicerade geopolitiska frågor.

För egen del kommer jag i rollen som programledare att försökta eftersträva två saker.

Det ena är att jag vill försöka skapa mer ostruktur i programmet. Denna strävan kan tyckas paradoxal med tanke på att jag själv annars medverkar i ett program med god struktur, men det betyder inte att jag har ändrat uppfattning om Ledarperspektiv eller att jag anser att radio alltid måste göras på ett visst sätt. Såväl Ledarperspektiv som Nordic Frontier (alltså det program där Mikael Hovila i vanliga fall sänder) är program med struktur, och det bör påpekas att båda dessa program under flera år har varit några av våra allra mest lyssnade program. Det rör sig även om program med mycket ideologi, och ideologiska ämnen förmedlas nog bäst på ett mer strukturerat sätt.

Mimers Brunn är något annorlunda till sin natur. Ett mer filosofiskt program där ”syftet är att inte att ge färdiga svar i alla frågor, utan snarare att genom analys, debatt och provokation engagera lyssnarna till egna funderingar och diskussioner”. Vi vill att det ska upplevas som att vi sitter och utbyter och konfronterar idéer på ett kafé eller en pub. Ungefär som Tolkien och C.S. Lewis gjorde på Lamb & Flag en gång i tiden.

Vad som menas med allt detta är att vi kanske inte alltid kommer ha en utstakad riktning för vart vi vill att samtalet ska leda oss. Det finns en röd tråd och en planering bakom programmet, såklart, men inga särskilt fixerade mål för diskussionen. Det är just detta som gör ett mer filosofiskt program mer intressant. Och nej, jag tror ingen av oss går runt och ser oss själva som filosofer i verklig bemärkelse.

Det andra, som är besläktat med det ovan nämnda, är att jag vill att programmet ska blir lite mindre pedagogiskt. Vi måste någonstans förutsätta att de som lyssnar på Mimers Brunn har en god förkunskap kring de ämnen vi tar upp och att en massa förklaringar och förenklingar hit och dit förstör både för lyssnarna och oss. Det förstör flytet i samtalet och sänker nivån om man hela tiden måste säkerställa att varje enskild lyssnare förstår vad som diskuteras.

Avslutningsvis så ser jag fram emot att vara en del av Mimers Brunn framöver. Vi hörs om några veckor igen.