Som ni flesta regelbundna lyssnare kanske har listat ut så har nu världens bästa nationalsocialistiska aktivistpodcast tagit semester. Vi borde egentligen ha annonserat ut det i senaste avsnittet men faktum är att vi helt glömt bort att göra det. Vi kommer dock vara tillbaka om inte allt för lång tid (för som alla vet så är ju semester bögigt). Att skriva en bloggartikel om Mer än ord är något som jag har funderat på att göra ett par månader nu men inte kommit till skott med. Nu har jag dock för tillfället inga avsnitt att producera och därmed inga ursäkter för att inte ta tjuren i hornen och skriva.

Mitt engagemang med Mer än ord började under tingsrättsrättegångarna i Göteborg 2019 då jag nämnde till chefen för Nordisk radio Fredrik Vejdeland att jag skulle kunna tänka mig att hjälpa till med att producera radio. Ett par veckor senare fick jag ett samtal från Vejdeland att han hittat en lämplig uppgift till mig, nämligen producentrollen för Mer än ord och som trogen lyssnare ända sedan det första avsnittet blev jag positivt överraskad att detta ansvar äntligen föll i mina händer.

Ett och ett halvt år senare kan jag nu blicka tillbaka med belåtenhet och konstatera att alla sena kvällar och huvudvärk (för både mig och Nordisk Radios ansvarige utgivare) har lett till en väldigt underhållande och stundvis även intellektuellt stimulerande podcast.

Meningen med Mer än ord är dock inte att vara intellektuellt stimulerande även om vi ibland råkar komma med smarta tagningar mellan alla HMF, förtal, uppviglingar och allt annat som jag tyvärr tvingas censurera. Meningen med Mer än ord som jag ser det är att ge aktivisterna i vår organisation en röst i etern och att allmänheten ska få tal del av tugget som resulterar av att man sammanbringar ett par hängivna kämpar i samma rum. Mer än ord är informellt, underhållande, radikalt, bombastiskt och ibland som en biprodukt intelligent.

Så vad innefattar egentligen rollen som producent för Mer än ord?
Man skulle egentligen kunna säga att man kan göra det hur komplicerat som helst för sig. Inte nog med det vanliga, d.v.s. att jag sköter klippningen, mastrar, gör bilderna och hittar på titlarna – jag har även börjat vara med själv i podden och prata. Detta var någonting som föll mig in att göra och hittills har ingen knackat mig på axeln och undrat vad fan jag håller på med. Tidigare var jag tvungen att bita mig själv i tungan när jag kom på någon intressant eller rolig tagning.

Detta medför dock att jag tvingas lyssna på mig själv under klippningsprocessen, något som jag aldrig kommer att vänja mig vid. Man skulle kunna säga att min relation med Mer än ord är en hatkärlek, jag anstränger mig för att få till det bästa resultatet med de resurser jag har till hands, men processen kräver också en hel del tid och mentala resurser, något man inte alltid har mängder av på kvällarna efter en full dags förvärvsarbete. Med detta menar jag inte att klappa mig själv på axeln eller att vältra mig i mitt eget lidande, jag vill helt enkelt förmedla att detta är min självaxlade plikt. En plikt jag med stolthet gör vecka in och vecka ut, detta är mitt bidrag till kampen!

Ni lyssnare kanske redan har det på känn men förutom ett par fasta programpunkter har Mer än ord fårvånansvärt lite struktur och det gör saken ännu mer komplicerad av att vi vid ett par tillfällen helt har frångått de fasta punkterna till förmån för ett specialavsnitt. Den lilla showpreppen som förekommer brukar ofta vara under låtpauserna mellan allt lösryckt prat som jag gjort till vana att plocka guldkornen ur, detta leder till en podd som är spontan och i mitt tycke är det just i dessa stunder Mer än ord är som bäst. Anledningen till att denna väldigt lösa organisering ändå fungerar så förvånansvärt bra som den gör är för att hela maskineriet vid det här laget är så pass väloljat och inkört, de gäster vi har brukar ofta fatta vinken rätt fort eller åtminstone finna sig i kaoset.

En av sakerna jag brottas allra mest med är Sveriges HMF-lagstiftning, en avskyvärd gummiparagraf som används för att tysta nationella dissidenter som oss. Jag uppmuntrar ofta medarbetarna i Mer än ord att vara frispråkiga även om det i slutändan leder till mer arbete för mig själv. Varför gör jag då det? Svaret är enkelt, vi skall inte låta en stat vi inte erkänner som legitim att sätta tyglar på vad vi får och inte får säga. Det är dock inte värt att utsätta mina kamrater för rättsprocesser genom att släppa avsnitten ocensurerade. En fri kämpe kan trots allt åstadkomma mer för kampen än en kämpe bakom lås och bom och vad beträffar det som kan tänkas sägas bakom pipen inbjuder jag er lyssnare att använda er fantasi.

Det finns dock en definitiv gräns för hur mycket av ett avsnitt som kan bestå av pip, klipps det för mycket kan det vara svårt för lyssnaren att förstå vad vi talar om och “läsa mellan raderna” så att säga.

Detta är precis vad som hände för ett tag sedan då vi gick loss riktigt ordentligt och resultatet var att jag tog beslutet att skrota det som var tänkt att bli avsnitt 130, det finns dock en del guldkorn i detta avsnitt som behöver lyftas fram. Först på tur är Hampus Maijalas väldigt grundliga avrapportering om flygbladsutdelningen som Näste 7 höll i Vetlanda i respons till terrorattacken där en afghan beväpnad med kniv gick loss på slumpmässiga Vetlandabor. Det må vara gamla nyheter vid det här laget men jag känner fortfarande att det förtjänar att sändas, särskilt med tanke på att Maijala gjorde bra ifrån sig under denna avrapportering och vårat hetsande gjorde att hans ansträngning blev tillintetgjord eftersom avsnittet skrotades. Bättre då att sända detta sent än aldrig och jag hoppas Maijala åtminstone får en gnutta upprättelse i och med detta.

Det andra guldkornet är ett segment som jag valt att kalla “Kannistos dagböcker”, jag tycker titeln talar för sig själv. Det bör dock nämnas att allt i detta urklipp handlar om fiktiva händelser i stil med boken Turners Dagböcker.

Att arbeta med Mer än ord har varit en lärorik upplevelse, jag vill tacka mina medarbetare i podden för att ni ställer upp med er tid vecka ut och vecka in, och för att ni gör ett riktigt bra jobb varenda minut vi spelar in. Jag vill tacka alla andra medarbetare på Nordisk Radio för att ni konstant ger mig goda råd när jag har ett problem och att ni agerar som goda förebilder på hur man producerar radio. Jag vill tacka Nordisk Radios ansvarige utgivare för alla gånger du har räddat dagen och för alla tålmodigt besvarade frågor. Slutligen vill jag tacka alla er lyssnare där ute för att ni gör som goda lyssnare gör och lyssnar. Kanske har vi övertygat en del av er att det är dags att inte bara lyssna utan även att ta en aktiv roll i kampen, det hade varit grädden på moset. Ha en fortsatt trevlig sommar så hörs vi snart av igen.