Oscar Bergström och våldet!

På den senaste Nordiska Tyrsdagen så gästades Nordic Frontier av ingen annan än den legendariska aktivisten Oscar Bergström, för att tala om aktivism inom Nordiska motståndsrörelsen och om hur vi tänker när vi står på gatan och skall möta folket.

Herr Bergström hittade rörelsen tidigt i livet, redan vi 14 års ålder kände han att något var fel i samhället, och efter att ha flyttat från en något sånär rasren skola till en mer brunaktig en, så upptäckte han ganska snart att det var skillnad på folk och folk. Läraren insisterade dock på att alla människor är födda med samma förutsättningar, ett sentiment som fulmedia och judisk kulturmarxism har gjort ett bra jobb med att installera i alla jons medvetande, men verkligheten visade annat och Herr Bergström var sugen på att ta reda på varför det låg så till.

Han upptäckte någonstans här Nordiska motståndsrörelsen, dess budskap och dess medlemmar och bestämde sig genast för att gå med. Nu, 10 år efter detta beslut, så ångrar han ingenting. Tvärtom, så är det nästan svårt för honom att definiera precis varför han är med, när rörelsen känns som en så pass stor del av honom och han en del av rörelsen. Utan rörelsen är han inte komplett och utan honom så kommer rörelsen aldrig vara sig lik.

Vi pratar lite om våldets plats i den politiska kampen, hur vi ser på våld och hur våld ska användas. Det är ett ganska komplext ämne, men en sak är säker, våld är en del av naturen och därmed en del av oss alla. Att ta avstånd från våld är som att ta avstånd från att utföra sina naturliga begär, det är meningslöst och i längden till och med skadligt. Tänk till exempel om svensken inte hjärntvättats till att tro att allt våld är ondska och istället för att knyta näven i fickan, faktisk slog den i bordet och sa: “Nu jävlar får det vara nog!”.

Eller som Herr Bergström sa: “Du tar den *Beep* och så *Beep* du han i *Beep* och *Beep*.”

Jag tycker i alla fall att det är fantastisk solskenshistoria att någon som Herr Bergström från sådan tidig ålder skolats in i rörelsen, in i nationalsocialismen, och fortfarande är med oss. Det är så jag hoppas att vi kan inspirera fler unga, arga män att inte bli sojamarinerade betahanar, utan istället välja livet i kampen för ett syfte som uppfyller det tomrum, som den moderna världen har skapat.